- Project Runeberg -  Tre hjärtan /
14

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

präktiga kroppshydda. ”Er far, sir, bibehöll alltid
sin magerhet. Hans figur var alltid den samma,
bredaxlad, högbröstad, grovlemmad, men mager, sir,
alltid mager i midjan. Då han var tvättad och svept
skulle hans kropp ha skämt ut de flesta unga män i
staden. Han skötte sig alltid utmärkt; det var den
där gymnastiken i sängen, sir. En halvtimme varje
morgon. Den fick ingenting hindra. Han kallade det
religion.”

”Ja, han hade en vacker figur”, svarade den unge
mannen liknöjt och kastade en blick på börstelegrafen
och de olika telefoner som hans far hade anskaffat.

”Det hade han”, instämde Parker ivrigt. ”Han var
mager och aristokratisk trots sina axlar och sin
benbyggnad och sitt bröst. Och det har ni ärvt, sir, fast
än i litet större skala.”

Unge Francis Morgan, som förutom musklerna
ärvt många miljoner, lutade sig vällustigt tillbaka i
en stor skinnlänstol, sträckte ut benen som ett stort
menagerilejon, som sväller av styrka, och tittade på
en rubrik i morgontidningen som upplyste honom om
ett nytt ras i Panamakanalen.

”Om jag inte visste att vi Morgans inte ha anlag
åt det hållet”, gäspade han, ”skulle jag bli fet bara
av det här livet... eller hur, Parker ?”

Betjänten, som hade försummat att svara genast,
ryckte till vid den plötsliga pausen efter frågan.

”Ja, sir”, sade han hastigt. ”Nej, jag menar...
nej sir. Ni är vid den allra yppersta form.”

”Å visst inte”, sade den unge mannen. ”Jag kanske
inte håller på att bli korpulent, men alldeles säkert är
jag på väg att slappna till... inte sant, Parker?”

O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lj3hjartan/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free