Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig upp och packa er i väg. Jag har klått er. Vamos!
Och kom inte och snoka omkring här vidare. Marsch!
Ge er i väg!”
Mera förargad än någonsin tack vare det
förödmjukande nederlaget styrde Francis kurs ner till stranden
och kanoten.
”Hör nu, min lilla obekanta herre, har ni något
emot att lämna ert kort?” ropade segraren efter
honom.
”Visitkort och slagsmål passa inte ihop”, svarade
Francis över axeln, i det han satte sig i kanoten och
doppade åran. ”Mitt namn är Morgan.”
Överraskad öppnade främlingen munnen för att säga
något, men ändrade tanke och sade för sig själv:
”Samma släkt — inte underligt då att vi äro lika.”
Ännu vid dåligt lynne lade Francis åter i land vid
Tjurens strand, satte sig på kanotkanten, stoppade och
tände sin pipa och försjönk i mulna tankar. ”Alla
människor här äro galna”, tänkte han. ”Ingen
handlar förnuftigt. Jag skulle vilja se Regan försöka göra
affärer med det här folket. De skulle knipsa öronen
av honom.”
Om han i detta ögonblick kunnat se den unge
mannen med lärftsbyxorna och de välkända dragen, skulle
han ha blivit styrkt i sin tro att alla latinamerikaner
voro galna, ty den ifrågavarande unge mannen satt i
en grästäckt hydda inne på ön och fnittrade för sig
själv i det han sade högt: ”Nu satte jag visst en sabla
skräck i den där medlemmen av familjen Morgan”,
och fixerade sedan en fotografi på väggen efter ett
oljefärgsporträtt av den äldre sir Henry Morgan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
