Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han kunde inte låta bli att tänka på henne. Det
nästan plågade honom att den förtjusande varelsen
med rätta tillhörde den man som var så lik honom,
och han tyckte sig åter se henne på stranden, där hon
med stridiga känslor ömsom hade älskat honom och
dragits till honom och låtit sin vrede och sitt förakt
ladda ur sig mot honom. Han suckade ofrivilligt.
”Vad står på?” frågade Henry skälmaktigt.
”Leoncia är en väldigt vacker flicka”, svarade
Francis helt öppenhjärtigt. ”Nåja, hon är din, och min
uppgift är nu att laga så att du får henne. Var är
ringen som hon skickade igen? Om jag inte sätter
den på hennes finger å dina vägnar och kommer
tillbaka hit inom en vecka med goda nyheter, får du
knipsa av mig både mustascher och öron.”
En timme därefter hade kapten Trefethen skickat
en jolle från Angelique på grund av en signal, och
de båda unga männen togo avsked av varandra.
”Bara två saker till, Francis. Först och främst,
det glömde jag tala om för dig, är Leoncia inte alls
någon Solano, fastän hon tror att hon är det. Det
berättade Alfaro mig själv. Hon är ett fosterbarn,
och gubben Enrico rent av tillber henne, fastän hon
varken har hans ras eller hans blod i sina ådror.
Alfaro meddelade mig aldrig närmare detaljer, han sade
bara att hon inte alls var spanjorska. Jag vet inte
ens om hon är engelska eller amerikanska. Hon
talar engelska ganska bra, fastän hon har lärt sig det
i klostret. Ser du, hon blev adopterad då hon var
ett litet barn och har aldrig vetat av annat än att
Enrico är hennes far.”
”Inte underligt att hon föraktade och hatade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
