Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gången kände han hur svårt det uppdrag var
som han åtagit sig, att sätta en annan mans ring på
hennes finger. Han förhärdade med flit sitt hjärta
mot hennes skönhet och tjusningsmakt och sade
bittert :
”Och nu skjuter väl en av edra släktingar mig full
med hål för att jag inte kan skilja en labarri från en
huggorm. Ni ropar kanske ner någon av bröderna
för att göra det. Eller ni kanske helst vill göra det
själv.”
Men hon tycktes ej ha hört hans ord, ty hon reste
sig med den smidiga raskhet man kunde vänta av en
så härligt växt kvinna, och hon stampade i sanden.
”Min fot är domnad”, föi klarade hon med ett skratt
som hon denna gång ej dolde med händerna.
”Ni beter er riktigt skamligt”, sade han sarkastiskt,
”då ni tror att jag är er farbrors mördare.”
Denna påminnelse hejdade hennes skratt, och
rodnaden försvann från hennes ansikte. Hon svarade ej;
hon böjde sig ner och försökte att med av vrede
skälvande fingrar befria sig från näsduken.
”Låt mig hjälpa er”, föreslog han lekfullt.
”Odjur!” fräste hon. ”Gå ur vägen. Din skugga
rör vid mig.”
”Nu är ni förtjusande, omotståndlig”, eggade han
och kvävde sitt nästan överväldigande begär att slå
armarna om henne. ”Ni väcker mitt sista minne av er
här på stranden, då ni i ena ögonblicket förebrådde
mig för att jag inte kysste er och i det nästa kysste
mig — ja, det gjorde ni — och i det tredje hotade att
fördärva min matsmältning för alltid med er lilla
leksakspistol. Nej, ni har inte ändrat er ett grand se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
