Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan den sista gangen. Ni är samma eldsprutande
Leoncia. Låt mig lösa av er näsduken. Ser ni inte
att det är en konstknut? Edra små fingrar kunna
aldrig reda sig med den.”
Hon stampade i marken, och kunde ej tala av
förbittring.
”Tur för mig att ni inte har för vana att ta er
lilla leksakspistol med er i badet”, retades han,
”annars skulle ni hux flux få begrava en hygglig ung
man, som inte har annat än hederliga avsikter.”
Nu kom indianpojken springande med hennes
badkappa, som hon ryckte ifrån honom och hastigt svepte
om sig. Sedan angrep hon åter knuten med gossens
tillhjälp. Då hon blev kvitt näsduken slängde hon
den ifrån sig som om den varit en huggorm.
”Den kunde smitta mig”, sade hon med ett vredgat
ögonkast på honom.
”Det räddar er inte, Leoncia. Jag har satt mitt
märke på er, och det blir ni aldrig kvitt.”
Han pekade på den operation han företagit på
hennes knä och skrattade.
”Ormens märke”, svarade hon och vände sig om
för att gå. ”Jag råder er att ni ger er av, mr Henry
Morgan.”
Men han ställde sig i vägen för henne.
”Och nu ska vi tala allvar, miss Solano”, sade han
i annan ton. ”Ni måste höra på. Blixtra med
ögonen så mycket ni vill, men avbryt mig inte.” Han
lutade sig ner och tog upp biljetten som han hållit
på att skriva. ”Jag ämnade just skicka gossen till er
med det här då ni skrek. Tag det och läs det. Det
bits inte. Det är ingen huggorm.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
