Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kavlade upp sin ärm och visade henne sin
vänstra arm från handleden till armbågen. Men hon
såg endast förvånad ut, som om hon ej förstått hans
mening.
”Kommer ni ihåg ärret?” frågade han.
Hon nickade.
”Ta reda på det då.”
Hon lutade sig fram, sökte ivrigt men fåfängt,
skakade sedan på huvudet och stammade:
”Jag... ber om ursäkt. Jag har begått ett
förskräckligt misstag, och när jag tänker på hur jag har
betett mig mot er ...”
”Den där kyssen var förtjusande”, invände han
skälmaktigt.
Hon erinrade sig senare tilldragelser, tittade på sitt
knä och kvävde, som han tyckte, ett förtjusande litet
skratt.
”Ni säger att ni har en hälsning från Henry”, bytte
hon plötsligt om samtalsämne. ”Och att han är
oskyldig? Är det sant? Å, jag vill så gärna tro er!”
”Jag är moraliskt övertygad om att Henry lika litet
har dödat er farbror som jag har gjort det.. .”
”Säg då inte mera, åtminstone inte nu”, avbröt hon
glatt. ”Först av allt måste jag be er om ursäkt,
fastän ni måste erkänna att somligt av vad ni gjorde var
avskyvärt. Ni hade ingen rättighet att kyssa mig.”
”Om ni minns”, invände han, ”gjorde jag det med
revolvern för bröstet. Hur skulle jag kunna veta att
jag inte blev skjuten, i fall jag inte gjorde det?”
”Å, tyst, tyst”, bad hon. ”Ni måste gå med mig
hem, och ni kan berätta mig om Henry under vägen.”
Hennes blick föll på näsduken som hon så förakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
