Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”El Jefe hade rätt”, medgav Francis för sig själv
i form av en monolog. ”Panamarättvisan är
fortfärdig.”
Brevet som Leoncia givit honom och som var
adresserat till Henry Morgan var just det som hade fällt
honom. Sedan gick allting lätt. Ett halvt dussin
vittnen hade åsett mordet och känt igen honom som
mördaren. El Jefe själv hade vittnat detsamma. Den
enda glädjande episoden hade varit då Leoncia
uppträdde på skådeplatsen med en gammal giktbruten
So-lanotant till förkläde. Det hade varit härligt — att
höra den vackra flickan kämpa för hans liv, trots det
faktum att hennes försök var på förhand dömt att
misslyckas.
Då hon hade uppmanat Francis att kavla upp
ärmen och visa sin vänstra arm hade han sett el Jefe
föraktfullt rycka på axlarna. Och han hade sett
Leoncia låta en ström av spanska ord, för hastigt uttalade
för att han skulle kunna uppfatta dem, forsa ut över
Torres. Och han hade sett och hört gesterna och ut-,
ropen i den fullpackade domstolssalen, då Torres
trädde fram för att vittna.
Men vad han icke sett var det viskade samtalet
mellan Torres och el Jefe, medan den förre höll på att
bana sig väg genom trängseln fram till vittnenas plats.
Han såg lika litet detta ”avsides” som han visste att
Torres var mutad av Regan för att hålla honom borta
från Newyork så länge som möjligt, ej heller visste
han att Torres själv var förälskad i Leoncia och
förtärdes av en svartsjuka som ej visste av några
gränser.
Allt detta hade gjort Francis blind för vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
