Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för att endast ha några få timmar kvar att leva
var han en road åskådare och åhörare till vad som nu
följde.
Gubben överlämnade hästen till en gendarm, som
höll honom, tänkte ej ens på att borsta gatsmutsen av
sig, utan linkade skyndsamt till vagnen och började
undersöka de stora och små packlådor som utgjorde
dess last. En låda var han särskilt intresserad av,
försökte till och med lyfta den och tycktes lyssna, då
han gjorde detta.
Han rätade upp sig, då han tilltalades av en av
gendarmerna, och svarade munvigt:
”Jag? Ack, sehores, jag är en gammal man och
långt från mitt hem. Jag är Leopoldo Narvaez. Min
mor var visserligen tyska, helgonen give henne ro i
sin grav, men min far var Baltazar de Jesus y
Cer-vallos y Narvaez, son till den tappre hjälten general
Narvaez som kämpade under den store Bolivar själv.
Och nu är jag halvt ruinerad och långt från
hemmet”
Eggad av nya frågor, späckade med de höviska
uttryck av deltagande varmed till och med den
fattigaste m020 är rikligt försedd, tackade han artigt och
fortfor att berätta:
”Jag kommer från Bocas del Toro. Jag har kört
i fem dagar, och förtjänsten har varit klen. Jag är
hemma i Colon, och jag önskar jag lyckligt och väl
vore där igen. Men även en förnäm Narvaez måste
vara gårdfarihandlare, och även en gårdfarihandlare
måste leva, inte sant, sehores? Men säg mig, bor det
inte en viss Tomas Romero i den här vackra staden
San Antonio?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
