Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagnen och började bära in lådorna i
fängelsebyggnaden.
”Försiktigt, senores, försiktigt”, sade den gamle
ängsligt, då de togo tag i den stora lådan. ”Var
akt-samma. Det är dyrbart och bräckligt, mycket
bräckligt.”
Medan vagnens innehåll bars in i fängelset selade
gubben av hästen och lade alltsammans i vagnen utom
betslet.
Pedro Zurita befallde att seltyget också skulle bäras
in och sade med en blick på slöddret: ”Inte en rem
eller ett spänne skulle finnas kvar en sekund efter
se’n vi vändt ryggen till.”
Användande vad som var kvar av vagnen till pall
och duktigt hjälpt av gevaldigern och hans karlar
lyckades gårdfarihandlaren komma upp gränsle på
hästens rygg.
”Det är bra”, sade han och tillade tacksamt: ”Tusen
tack, mina herrar. En sådan tur att träffa på
hederligt folk, som jag kan anförtro mina varor till —
bara tarvliga saker, krämargods, som ni kan förstå,
men för mig är det fnitt allt och min utkomst. Det
var riktigt roligt att råka er. I morgon kommer jag
tillbaka med min släkting, som jag nog skall träffa på,
och befria er från besväret att förvara mina stackars
ägodelar.” Han tog av sig hatten. ”Adios, senores,
adios!”
Han red bort i försiktig lunk, rädd för hästen han
red på och som hade vållat katastrofen. Han
stannade och vände på huvudet vid ett rop från Pedro
Zurita.
”Sök på kyrkogården, sehor Narvaez”, tillrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
