Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henry rusade fram till fönstret och kom just lagom
för att stå ansikte mot ansikte med Francis, som
stack in en revolver genom gallret till honom.
”Tjänis, camarada”, sade Francis. ”Vi ska ta ut
dig härifrån i ett nafs.” Han höll upp två
dynamitstänger med tillhörande tändsats. ”Jag har tagit med
mig den här lilla trevliga handspaken att ta ut
dig med. Gå så långt in i cellen du kan, för hux flux
blir det ett så stort hål i den här väggen att vi kunna
segla in här med Angelique. Och Angelique ligger
dikt invid stranden och väntar på dig. Ur vägen nu.
Nu smäller det snart. Stubintråden är kort.”
Knappast hade Henry dragit sig undan till det
bortersta. hörnet av sin cell förr än dörren tungt flög upp
så att han hörde ett vildt oljud av skrik och
förbannelser, däribland allra tydligast Latinamerikas gamla
krigsrop : ”Döda gringon!”
Han hörde också Rafael och Pedro, då de kommo
in; den ene lallade: ”Han är en fiende till
broderskärleken!” och den andre: ”Han sa att jag skulle
dra åt helvete — var det inte så han sa, Ignacio?”
De hade bössor i händerna, och bakom dem
trängdes den druckna mobben, beväpnad med litet av varje,
från knivar och ryttarepistoler till yxor och buteljer.
Vid åsynen av Henrys revolver stannade de, och
Pedro, som fumligt handskades med sin bössa, sluddrade
gravitetiskt:
”Senor Morgan, nu är det ni som med rätta skall
hamna i helvetet.”
Men Ignacio väntade icke. Han sköt på måfå,
bommade och stöp i nästa ögonblick för Henrys kula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
