Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade sagt något, och skrek: ”Åt helvete med senor
Re-gan! Jag tar själv saken om hand! Man har
trotsat mig! Mitt fängelse är förstört! Min lag — vår
lag, god’ vänner — har hånats. Hästar! Hästar!
Ut på gatan med dem! Fort! Fort!”
Kapten Trefethen, Angeliques ägare, son av en
Maya-indian-mor och en neger från Jamaica, gick
fram och tillbaka på sin skonares trånga däck, tittade
bort till San Antonio, där han såg sin fullpackade
storbåt komma tillbaka, och funderade på att fly från
amerikanaren som hyrt hans båt. På samma gång
funderade han på att stanna kvar för att säga upp
kontraktet och driva igenom ett nytt till tredubbla priset,
ty de olika raserna utkämpade en hård strid inom
honom. Negerblodet tillrådde honom försiktighet och
lydnad för Panamas lag. Det indianska blodet
yrkade på oärlighet och njöt av utsikterna till strid.
Det var den indianska modern som avgjorde
utgången, förmådde honom att kryssa mot land för att
så mycket förr kunna ta upp de återkommande. Men
då han såg Solano- och Morgangruppens skjutgevär
hade han så när vändt och lämnat dem i sticket. Han
urskilde emellertid en kvinna på aktersätet, och då
viskade romantik och vinstbegär till honom att
fortsätta kursen och ta båten ombord. Ty han visste att
när kvinnor blandade sig i männens mellanhavanden,
gällde det både fara och pengar.
Och ombord kom kvinnan, faran och pengarna —
Leoncia, skjutgevären och en påse pengar, allt i ett
huj, ty som vinden var skral hade kaptenen ej brytt
sig om att sakta farten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
