Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Francis har inte blivit uppehållen en månad, och
senor Regan ger oss inga pengar.”
”De komma inte ut från Chiriquilagunen”,
förklarade el Jefe högtidligt. ”Jag är intet oskäligt djur.
Jag är en människa. Jag vet att de inte komma ut.
Har jag inte svurit evig hämnd? Solen håller på
att gå ner, och det blir just ingen vind till natten. Det
syns på himlen. Se på de där strömolnen. Den smula
vind det blir kommer från nordost. Det betyder rak
motvind i Chorrerasundet. De komma aldrig att göra
något försök. Negerkaptenen känner lika väl till
lagunen som sin egen ficka. Han kommer att försöka
gå ut förbi Bocas del Toro eller genom
Cartagosun-det. Vi ska i alla fall överlista honom. Jag är en
klok karl. Hör på. Det blir en lång ritt. Vi ska
göra den — utmed kusten ner till Las Palmas. Där
ligger kapten Rosaro med Dolores.”
”Den där gamla eländiga bogserbåten? Som inte
kan komma ur fläcken?” frågade Torres.
”Men en så lugn natt och dito morgon skall den
hinna fatt Angelique”, svarade el Jefe. ”Hej,
kamrater! Rid på bara! Kapten Rosaro är min vän. Jag
kan be honom om vad som helst.”
I daggryningen redo de utslitna männen på sina
utslitna hästar genom den förfallna byn Las Palmas ner
till den förfallna hamnen, där en bogserångare, som
såg mycket förfallen ut och i sorgligt behov att
målas, var en välkommen syn för deras ögon. Röken som
virvlade ur skorstenen sade dem att man hade ångan
uppe, och el Jefe var mycket belåten.
”God morgon, senor kapten Rosaro, och väl mött”,
hälsade han den väderbitne spanske skepparen, som
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
