Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heta kaffe som pojken kom med. Kapten Rosaros
tänder skramlade som kastanjetter mot muggens kant,
men han lyckades ta sig en klunk utan att spilla,
fastän han brände sig i munnen.
En svensk med enfaldigt ansikte, klädd i smutsiga
overalls och en dito mössa, varpå det stod ”Machinist”,
kom upp, tände en pipa och försjönk skenbarligen i
trance där han satt på bogserångarens låga reling.
”Hur mycket?” upprepade kapten Rosaro.
”Låt oss ge oss i väg, kära vän”, sade el Jefe. ”Och
sedan, då frossan har givit sig, ska vi diskutera
saken med reson, efter vi ä’ förnuftiga varelser och inga
djur.”
”Hur mycket?” upprepade kapten Rosaro omigen.
”Jag är aldrig något djur. Jag är alltid en förnuftig
människa, antingen solen är uppe eller nere och
antingen jag har den här förbannade frossan eller inte.
Hur mycket?”
”Nåja, låt oss starta... och för hur mycket?” gav
el Jefe motvilligt med sig.
”Femtio dollars i guld”, kom svaret genast.
”Ni skall ju i alla fall ge er av, inte sant, kapten?”
frågade Torres inställsamt.
”Femtio — i guld, som sagt.”
El Jefe politico slog ut med händerna i en stor
hopplös gest och gjorde helt om för att avlägsna sig.
”Ni svor ju evig hämnd för det brott man begått
mot ert fängelse”, påminde Torres.
”Men inte om den kostar femtio dollars”, fräste el
Jefe och sneglade förstulet på kaptenen för att se om
han inte gav med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
