Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Femtio i guld”, sade kaptenen då han tömt
muggen och med skälvande fingrar försökte rulla en
cigarrett. Han nickade åt det håll där svensken satt
och tillade: ”Och fem gulddollars extra för min
maskinist. Det är vår taxa.”
Torres gick fram till el Jefe och viskade:
”Jag skall betala bogserångaren själv och debitera
Regan hundra för den, och så dela vi två skillnaden.
Vi förlora ingenting. Vi förtjäna. Regan lade mig
på hjärtat att inte se på utgifterna.”
Då solen glödhet steg upp över den östra horisonten
kom en gendarm tillbaka till Las Palmas med de
utmattade hästarna, det övriga sällskapet gick ombord
på bogserångaren, svensken dök ner i maskinrummet,
och kapten Rosaro, som skakade av sig frossan i det
välgörande solskenet, befallde besättningskarlarna att
göra loss och ställde en av dem vid ratten.
Samma morgon befann sig Angelique efter en natt
av nästan fullkomlig vindstilla ett stycke från
fastlandet, som hon ej lyckats förlora ur sikte, men hade
ändå kommit så långt norrut att hon befann sig
halvvägs mellan San Antonio och sunden vid Bocas del
To-ro och Cartago. Dessa båda öppningar ut till havet lågo
ännu på tjugufem miles’ avstånd — och skonaren sov
sött på den lugna lagunens spegelblanka yta. Det var
för kvavt där nere för att man skulle kunna sova här
i de glödheta tropikerna, och däcket var därför
bestrött med sovande. På det lilla kajuttaket låg
Leon-cia i ensamt majestät. I de smala gångarna på ömse
sidor därom lågo hennes bröder och hennes far.
Ak-terut, mellan kajuttrappan och ratten lågo de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
