Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Henry, som vändt sig om för att tala om att han
sett en ångbåtsrök vid horisonten, hade ofrivilligt sett
alltsammans. Och kaptenen hade sett att han sett.
Han lutade sig ner till honom, och indianens grymhet
dikterade för negerns oförskämdhet då han sade med
låg röst:
”Var inte ledsen, sir. Senoritan har ett rymligt
hjärta. Där finns rum för er båda, mina unga herrar.”
I nästa sekund fick han inhämta den oundvikliga
lärdomen att de vita männen vilja vara ensamma om sina
intima hemligheter, ty han låg på rygg och hade
slagit bakhuvudet hårdt mot däck, och det gjorde ondt
mellan ögonen efter beröringen med Henry Morgans
knogar.
Men indianblodet sjöd hos skepparen då han sprang
upp med kniven i handen. Juan, det ljusgula
halvblodet, sprang och ställde sig vid skepparens sida,
också svängande en kniv, medan flera av matroserna slöto
sig samman i en halvcirkel för att angripa Henry, som
med ett raskt steg baklänges och en hastig rörelse med
handen ryckte upp en koffernagel ur nagelbanken.
Han fångade den i luften och var nu beredd att
försvara sig. Francis sprang ifrån ratten, drog sin
revolver, bröt sig igenom cirkeln och stod vid Henrys
sida.
”Vad sa’ han?” frågade Francis sin släkting.
”Jag skall säga vad jag sa’ ”, hotade skepparen, och
nu tog negerblodet överhand hos honom, då han tänkte
på att här kunde man pressa ut pengar. ”Jag sa’..
”Tig!” avbröt Henry. ”Jag ångrar mig att jag
slog er. Håll käften. Glöm bort alltsammans. Jag
ångrar mig ju att jag slog er. Jag...” Henry Mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
