Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gan kunde ej hjälpa att han gjorde en paus för att
svälja innan han uttalade vad han ämnade säga. Och
det var för Leoncias skull, för att hon såg och hörde
på, som han sade det. ”Jag... jag ber om ursäkt.”
”Det är misshandel”, konstaterade kapten Trefethen
förgrymmad. ”Det är kroppsskada. Ingen kan
tillfoga en kung Georges undersåte — Gud välsigne
honom! — kroppsskada utan att erlägga kontant
vederlag.”
Vid denna krassa vändning av saken var Henry
nära att glömma sig och kasta sig över uslingen. Men
hejdad av Francis’ hand på sin axel kämpade han för
att återfå självbehärskningen, gav ifrån sig ett läte
som liknade ett gapskratt, dök ner i fickan efter två
tiodollarmynt och kastade dem till kapten Trefethen,
som om de bränt honom.
”Billigt för det priset”, kunde han ej underlåta att
säga högt.
”Priset är inte så oävet”, sade skepparen. ”Tjugu
dollars i guld är alltid bra betalt för ett boxslag. Jag
står till er tjänst, sir. Ni är en gentleman, och ni kan
få slå till mig när ni vill för det priset.”
”Mig, sir, mig!” utbrast Kingstonnegern och flinade
underdånigt. ”Ge mig en hurril, sir, för samma
betalning, när som helst, nu genast. Och ni kan få
klanta på mig så ofta ni behagar betala...”
Men episoden skulle nu ej spinnas ut längre, ty nu
ropade en matros från midskepps:
”Rök! Ångbåtsrök rätt akteröver!”
Inom mindre än en timme hade man klart för sig
vad röken betydde, ty Angelique, som råkat ut för
stiltje, upphanns så hastigt att bogserångaren Dolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
