Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men om den inte slutar bra”, protesterade kaptenen,
”blir det ett förbannat obehagligt ord som stavas —
katastrof
’”Det är just vad som hände med Dolores då vi
trasslade in hennes propeller”, skrattade Henry. ”Men
det där ordet ha vi ingen bekantskap med. Vi
använda diversion i stället. Beviset på att det slutar bra
är att vi lämna kvar senor Solanos två söner hos er.
Alvarado och Martinez känna till farvattnet lika bra
som sin egen ficka. De ska lotsa er ut vid första
gynnsamma bris. El Jefe har intet intresse för er. Det
är oss han håller jakt på, och då vi bege oss upp i
bergen sätter han efter oss med allt sitt folk.”
”Ni förstår”, inföll Francis, ”Angelique är fast. Om
vi stanna ombord tar han både oss och Angelique. Men
vi göra en diversion och schappa upp i bergen. Han
förföljer oss. Då blir Angelique fri. Och naturligtvis
fångar han oss inte.”
”Men tänk om jag förlorar skutan!” envisades den
svarte skepparen. ”Om hon stöter på grund, förlorar
jag henne, och det här farvattnet är mycket farligt.”
”Då får ni betalt för henne, det har jag ju redan
sagt er”, sade Francis, som började mista tålamodet.
”Och så mina många omkostnader. ..”
Francis tog upp block och penna, skrev något på ett
blad, räckte det till kaptenen och sade:
”Visa upp det här för senor Melchior Gonzales i
Bocas del Toro. Det gäller tusen i guld. Han är
bankir och min homme d’affaire, och han skall betala
er.”
Kapten Trefethen tittade misstroget på papperet.
”Å, han har råd till det”, sade Henry.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
