Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom likt hundar kring ett träd där en opossum tagit
sin tillflykt. Det var verkligen ett träd det gällde
eller en rutten och ihålig stubbe, ett dussin fot hög
och kanske fyra fot i diameter. Fem fot från
marken var en öppning. Ovanför den, fastnaglat med en
törntagg, satt ett papper av samma storlek som det
förra. På det stod ”100”.
Under det nu börjande sökandet förspilldes ett halvt
dussin minuter, medan ett halvt dussin högerarmar
bemödade sig att dyka ner först i det ihåliga trädet.
Men urholkningen var djupare än deras armar voro
långa.
”Vi ska hugga ner trädet”, ropade Rafael och slog
med baksidan av sin kniv mot barken för att ta reda
på hur djupt hålet sträckte sig. ”Vi ska hjälpas åt att
hugga och räkna vad som finns där inne och dela
jämnt.”
Nu voro anförarna alldeles vilda, och el Jefe hade
börjat hota att så snart de kommo tillbaka till San
Antonio skicka dem till San Juan, där deras as skulle
hackas av gamarna.
”Men vi äro inte i San Antonio, gudskelov”, sade
Agostino och bröt tystnadens insegel för att uttala
visdomsord.
”Vi ä fattiga karlar, och vi ska dela jämnt”, sade
Rafael. ”Agostino har rätt, och gudskelov för att
vi inte ä i San Antonio. Den här rika gringon strör
ut mera pengar på en dag för oss att plocka upp än
vi kunna förtjäna på ett helt år där hemma. Jag
för min del röstar för revolution, om man då får så
godt om pengar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
