Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halvt inkräktad av djungeln. Ett förfallet, halmtäckt
hus, en hopsjunken barrack för arbetare, en f. d.
kreatursinhägnad, vars stolpar hade skjutit skott och
blivit grönskande träd, och en brunn, som nyligen
tycktes ha använts, ty hinken var med ett nytt rep
fastgjord vid stången, vittnade om att här hade
människan ej lyckats tämja vildmarken. Och på
brunnskaret satt en ny papperslapp, varpå stod skrivet
”300”.
”Guds moder! En förmögenhet!” utropade Rafael.
”Måtte Satan i evighet pina honom i det djupaste
helvetet!” lydde Torres’ bidrag.
”Han betalar bättre än er senor Regan”, fräste el
Jefe i sin förtvivlan och ilska.
”Hans silverpåse måtte väl ha en botten”, svarade
Torres. ”Vi måste visst plocka upp alltsammans
innan vi fånga honom. Men då vi ha plockat upp
alltsammans och hans påse är tom, då ha vi honom fast.”
”Nu ska vi gå vidare, kamrater”, sade el Jefe
in-ställsamt till sitt folk. ”Sedan ska vi komma tillbaka
och plocka upp silvret i lugn och ro.”
Agostino bröt åter tystnadens insegel.
”Man vet aldrig om man någonsin kommer
tillbaka”, förklarade han pessimistiskt. Förtjust över
den visdomspärla han givit ifrån sig försökte han sig
på en till. ”Tre hundra i handen ä bättre än tre
miljoner på bottnen av en brunn som vi kanske aldrig
mera få se.”
”Någon måste klättra ner i brunnen”, sade Rafael
och prövade repet med sin tyngd. ”Se! Repet är
starkt. Vi ska fira ner en karl. Vem är den modige
som vill gå ner?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
