Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppe växlade frågande blickar, undrande vad de skulle
göra.
”Gringos hinna undan allt längre och längre”,
rasade Torres. ”Snygg disciplin ni har, sehor Mariano
Vercara y Hijos, över edra gendarmer!”
”Det här är inte San Antonio!” fräste el Jefe. ”Det
är Juchitans djungel. Mina hundar äro bra hundar i
San Antonio. I djungeln måste de behandlas varsamt,
annars kanske de bli vilda hundar, och hur skulle det
då gå med er och mig?”
”Det är guldets förbannelse”, medgav Torres
dystert. ”Det är nästan så att man kan bli socialist, då
man ser en gringo så där binda rättvisans händer med
snören av guld.”
”Av silver”, rättade el Jefe.
”Dra åt helvete”, sade Torres. ”Som ni har
påpekat är det här- inte San Antonio utan Juchitans
djungel, och här kan jag mycket väl be er dra åt
helvete. Varför ska ni och jag gräla för ert dåliga
lynnes skull, då det är fördelaktigast för oss att hålla
ihop?”
”För resten”, hördes Guillermos röst, ”är vattnet
inte två fot djupt. Ni kan inte dränka mig i det. Jag
kände bottnen nyss, och jag har fyra runda
silver-pesos i min hand just nu. Bottnen är belagd med
pesos. Vill ni slå alltsammans ur hågen, eller får jag
tio pesos extra för det här snuskiga jobbet? Vattnet
stinker som en kyrkogård.”
”Ja! Ja!” ropade de ner.
”Vilketdera? Slå ur hågen eller tio extra?”
”Tio extra!” ropade de i kör.
”1 Guds namn, raska på!” skrek el Jefe.
H3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
