Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hörde plaskande och svordomar från brunnens
botten, och då repet slaknade förstod man att
Guil-lermo hade stigit av ämbarec och letade efter mynten.
”Snälla Guillermo, lägg dem i ämbaret”, ropade
Rafael.
”Jag stoppar dem i fickan”, lydde svaret. ”Om jag
lade dem i ämbaret kunde ni hala upp det först och
g’omma att hala upp mig efteråt.”
”Den ökade tyngden kan komma repet att brista”,
varnade Rafael.
”Repet är kanske inte så starkt som min vilja, för
min vilja härvidlag är mycket stark”, sade Guillermo.
”Om repet brister ...” började Rafael åter.
”Då har jag en lösning”, sade Guillermo. ”Kom
ner, du. Se’n klättrar jag upp först. Sedan kommer
skatten upp i ämbaret. Sist kommer du upp. Då
segrar rättvisan.”
Rafael hängde läpp och svarade icke.
”Kommer du, Rafael?”
”Nej”, svarade han. ”Stoppa allt silvret i dina
fickor och kom upp med det.”
”Jag skulle kunna förbanna den ras varifrån jag
härstammar!” sade el Jefe oiåligt.
”Jag har redan förbannat den”, sade Torres.
”Hala!” ropade Guillermo. ”Jag har allting i
fickan utom stanken, och jag häller på att kvävas. Hala
genast, annars dör jag, och de tre hundra pesos dö
med mig. Det är mer än tre hundra. Han måste ha
tömt hela sin påse.”
Där vägen blev brant och de kraftlösa hästarna
stannade och flåsade, hann Francis upp sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
