Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gendarmerna döko upp nere på vägen. Lika hastigt
fyrade han av sitt gevär, och lika hastigt försvunno
de ur sikte. Han visste ej om han hade träffat
något eller om karlen endast fallit omkull då han tog
till flykten. Förföljarna voro ej angelägna att gå till
angrepp, de nöjde sig med att lägga sig i försåt bakom
buskarna. Francis och peonen gjorde detsamma,
gömde sig bakom klippblock och buskar och ändrade
ofta plats.
Efter en timme var den sista patronen i Francis’
gevär allt vad som fanns kvar. Peonen hade tack
vare hans varningar och hotelser behållit två skott i
revolvern. Men timmen hade varit en sparad timme
för Leoncia och hennes sällskap, och Francis visste
att han när som helst kunde göra helt om och komma
undan genom att vada tvärsöver olj ef loden. Allt var
således godt och väl och skulle ha varit det om det
inte uppifrån kommit en ny ström av män, som sköto
bakom träden, i det de närmade sig. Det var
haciendadon och hans följe som höllo jakt på den förrymde
peonen — fastän det visste inte Francis. Han trodde
att det var en ny trupp som ville ta honom fast. De
skott de fyrade av mot honom bekräftade det
antagandet.
Peonen kröp fram till honom, visade att det fanns
två skott kvar i revolvern som han lämnade tillbaka
till honom och bad honom ivrigt om hans
tändsticksask. Sedan uppmanade peonen honom att gå över
floddalen och klättra upp på andra sidan. Halvt
anande mannens avsikt lydde Francis, avsköt från sin nya
position den sista patronen mot den framryckande
truppen, så att den drog sig tillbaka inåt ravinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
