Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ser man på!” sade Henry efter en halvtimme, då
de från en lägre bergås fingo utsikt till högre åsar
längre bort. ”De här säckvävsgyckarna ä minsann
inga vanliga vildar. Se, Francis! De använda
semaforer. Se på det där trädet och det stora där på
andra sidan hålvägen. Se så grenarna röra sig.”
Med förbundna ögon under de sista milen leddes
fångarna, ännu med förbundna ögon, in i grottan där
den Stränga rättvisan regerade. Då bindlarna togos
bort befunno de sig i en stor och hög grotta upplyst
av många facklor, och framför dem satt en blind,
vithårig man i säckduk på en i klippan uthuggen tron,
och nedanför honom med axeln mot hans knän satt
en vacker mestizkvinna.
Den blinde mannen talade, och i hans röst klingade
ålderdomens och vishetens silverklocka.
”Man har anropat den Stränga rättvisan. Tala!
Vem begär rättvisa och billighet?”
Alla stodo tysta, ej ens Jefen hade mod att
protestera mot Cordillierernas lag.
”Det är en kvinna närvarande”, fortfor den Blinde
banditen. ”Må hon tala först. Alla dödliga män och
kvinnor äro skyldiga till någonting eller också
anklagas de av sina medmänniskor för någon förseelse.”
Henry och Francis ville hindra henne, men med ett
lugnt leende till dem bägge vände hon sig till den
Stränge Rättskiparen och sade med klar och klingande
röst:
”Jag har endast hjälpt den man jag är förlovad
med att undgå döden för ett mord som han inte har
begått.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
