Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos haciendadon för två hundra pesos. Hon flydde
med pengarna och en annan man. Jag blev slav hos
haciendadon, som inte är någon dålig människa, men
först och sist är haciendado. Jag har trälat, fått stryk
och lidit i fem långa år; och min skuld har nu blivit
två hundra femtio pesos, och ändå äger jag ingenting
annat än dessa trasor och en kropp som är svag av
otillräcklig föda.”
”Var hon härlig, den dår kvinnan från tierra
ca-liente?” frågade den blinde domaren dämpat.
”Du Helige, jag var galen efter henne. Nu tror
jag inte att hon var härlig. Men då var hon härlig.
Den feberaktiga åtrån efter henne brände mitt hjärta
och mitt huvud och gjorde mig till träl, men hon flydde
om natten och jag såg henne aldrig mer.”
Peonen låg på knä med nedböjt huvud och väntade,
medan den Blinde banditen till allas förvåning
suckade djupt och tycktes glömma tid och rum. Han
lade omedvetet och mekaniskt handen på mestizens
huvud, strök det blanka svarta håret och fortfor att
smeka det medan han talade.
”Kvinnan”, sade han så stilla och blidt att hans röst,
som ännu var klar och klocklik, knappast höjde sig
över en viskning, ”kvinnan är alltid härlig. Alla
kvinnor äro härliga. .. för mannen. De älska våra
fäder; de föda oss; vi älska dem; de föda våra söner
till att älska deras döttrar och kalla deras döttrar
härliga; och detta har alltid varit så och kommer alltid
att vara så ända tills det är förbi med människans liv
och kärlek på jorden.”
En djup tystnad bredde sig över grottan, medan den
Stränge Rättsskiparen mediterade ännu en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
