Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen åt höger och hans far åt vänster. Torres’
svordomar över denna oartighet framkallade en
skrattsalva vari mulpeonerna instämde, medan tåget drog
vidare.
På förmiddagen, under siestatimmen medan hela
staden sov, möttes Torres av en ny överraskning.
Denna gång var det Leoncia och hennes yngste bror
Ricardo på mulor, förande i släptåg en tredje som
tydligen var lastad med lägergrejor.
Den tredje expeditionen var Torres’ egen, varken
mer eller mindre mager än Leoncias, ty den bestod
endast av honom själv och en viss José Mancheno, en
känd mördare från staden, som Torres av privata
skäl hade räddat undan San Juan-gamarna. Men
Torres expeditionsplaner voro ärelystnare än de
före-föllo. Ett stycke upp på Cordillierernas sluttningar
bodde den underliga Caroosstammen. Ursprungligen
bestående av förrymda negerslavar från Afrika och
karaibslavar från Moskitokusten, hade rymlingarna
fortplantat sig med bortrövade kvinnor från tierra
ca-ciente och med förrymda slavinnor. Mellan
Mayaindianerna högre upp och regeringen nere vid kusten
hade denna enastående koloni bibehållit ett slags halv
självständighet. På senare tiden tillökade med rymda
spanska fångar hade carooserna blivit en röra av olika
raser och hade så dåligt namn om sig att den
dåvarande regeringen i Columbia, om den icke varit
upptagen av sina egna smutsiga politiska historier, skulle
ha skickat ut arméer för att rensa pesthärden. I denna
caroos-pesthärd var José Mancheno född, son av en
spansk mördare och en mestiz-mörderska. Och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
