Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peonen, som ej förstod ett ord av deras engelska,
fattade emellertid någorlunda meningen.
”Det är mycket farligt att syssla med
Mayastam-mens heliga ting”, sade han. ”Det är en dödsväg.
Det vet min far. Många människor ha dött. De dö
plötsligt och på ett förfärligt sätt. Till och med
Mayapräster ha dött. Min farfar dog så. Även han
älskade en kvinna från tierra caliente. Och för sin
kärlek till henne, för guld, sålde han
Mayahemlighe-ten och förde tack vare knutskriften tierra calentes
män till skatten. Han dog. De dogo alla. Min far
tycker inte om tierra calientes kvinnor nu då han är
gammal. Han tyckte för mycket om dem i sin
ungdom, det var hans synd. Och han känner till faran
av att visa er vägen till skatten. Många människor
ha sökt under århundraden. Av dem som funno den
har ingen enda kommit tillbaka. Det påstås att till
och med conquistadores och sjörövare av den
engelska släkten Morgan ha kommit fram till gömstället
och lämnat sina ben kvar där.”
”Och då din far dör”, frågade Francis, ”blir du väl
Mayastammens överstepräst, du som är hans son?”
”Nej, senor.” Peonen skakade på huvudet. ”Jag
är endast halv Maya. Jag kan inte läsa knutskriften.
Min far har inte lärt mSg det, emedan jag inte har
rent Mayablod.”
”Och om han skulle dö just nu, finns det då någon
annan Maya som kan läsa knutarna?”
”Nej, senor. Min far är den sista levande
människan som kan det gamla språket.”
Här avbröts samtalet av Leoncia och Ricardo som,
sedan de tjudrat sina mulor bredvid de andra, tittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
