Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far läsa knutskriften och se efter vad den säger för
eller emot att kvinnor trampa i Guds fotspår.”
Förgäves fingrade den gamle översteprästen med
den heliga skriften. Där fanns icke de ringaste
invändningar mot kvinnan.
”Han blandar ihop sina egna erfarenheter med sin
mytologi”, smålog Francis triumferande. ”Så att Jag
förmodar det är nästan all right, Leoncia, att ni
stannar här och äter litet med oss. Kaffet är kokt.
Sedan ...”
Men ”sedan” kom först. Knappast hade de slagit
sig ner på marken och börjat äta förr än Francis,
som rest sig för att bjuda Leoncia tortillas, fick sin
hatt avskjuten.
”Ser man på!” sade han och satte sig ner. ”Det
där gick gesvint. Titta, du Henry, och se efter vem
det var som försökte skjuta mig bakifrån.”
Alla utom peonens far tittade över sänkans rand.
Vad de sågo, krypande emot dem från alla håll, var
en ruskig och underligt klädd hord av män som ej
tycktes höra till någon särskild ras, utan voro en röra
av alla möjliga raser. Hela människosläktets olika
arter tycktes ha modellerat deras drag och givit färg
åt deras hud.
”Det ruggigaste följe jag någonsin har sett”,
kommenterade Francis.
”Det är caroosfolket”, mumlade peonen med
förskräckt min.
”Och vad i...”, började Francis, men ändrade sig
till: ”vad i himlens namn ä de där carooserna för
ena?”
”De komma från helvetet”, lydde peonens svar.
193 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
