Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En timme därefter voro alla patroner, utom några
i Francis’ revolver, avskjutna, och på caroosernas
oregelbundna skjutning svarade sänkan med tystnad.
José Mancheno var den förste som gissade hur det var
fatt. Han kröp försiktigt upp till sänkans rand för
att övertyga sig och signalerade sedan till carooserna
att de belägrades ammunition var slut och att de kunde
komma.
”Nu ä ni i fällan, senores”, ropade han ner till
försvararna, och från alla håll hördes skrattsalvor från
carooserna.
Men i nästa ögonblick var den förändring
situationen undergick lika förvånande som en
förvandlings-scen i en pantomin. Carooserna flydde under vilda
skrik. Oredan och brådskan var så stor att många
av dem tappade sina musköter och yxor.
”Jag skall i alla fall knäppa er, senor Asgam!”
ropade Francis skämtsamt efter Mancheno och siktade
på honom med sin pistol.
Men så kom han på andra tankar och sänkte
revolvern.
”Jag har bara tre skott kvar”, förklarade han för
Henry. ”Och här i landet kan man aldrig veta när
man bäst behöver tre skott.”
”Se!” ropade peonen till sin far och pekade på det
avlägsna berget. ”Det var därför de sprungo. De
ha kommit underfund med faran av att röra vid
Mayas heliga ting.”
Den gamle prästen lät tofsens knutar löpa med en
extas som nästan påminde om trance och betraktade
stelt det avlägsna berget, varifrån, sida vid sida och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
