Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indianen, som fortfarande anförde, hade glömt
Leon-cias närvaro.
Plötsligt, efter en halv mile, stannade han och ryckte
till som stungen av en orm. Francis skrattade, och
tvärsöver det vilda landskapet kom ett disharmoniskt,
gäckande eko. Den siste Mayaprästen lät knutarna
löpa, valde ut ett särskilt snöre, gick igenom dess
knutar två gånger och ropade sedan:
”Akta dig, då Gud skrattar — så säga knutarna.”
Det gick en hel kvart innan Henry och Francis
endast delvis lyckades övertyga honom genom
upprepade röstprov, att det varit ett eko.
En halvtimme därefter kommo de ut på en serie
av branta sanddyner. Åter ryckte den gamle
mannen till. Från sanden vari de gingo höjde sig ett
vinande dån. Då de stodo stilla var allt tyst. Ett enda
steg och all sanden omkring dem sjöng.
”Akta dig, då Gud skrattar!” varnade den gamle
indianen.
Han ritade med fingret en cirkel omkring sig i
sanden som ropade till honom då han rörde den, han
sjönk ner däri på sina knän, och då hans knän
vidrörde sanden uppstod ett larm som av trumpeter.
Peo-nen gick in till sin far i den dånande cirkeln, där den
gamle mannen med sitt pekfinger ritade gnisslande
kabbalistiska figurer och tecken.
Leoncia var överväldigad och hakade sig fast både
vid Plenry och Francis. Även Francis var
uppskakad.
”Ekot var ett eko”, sade han. ”Men här är intet
eko. Jag förstår det inte. Det går sannerligen över
min horisont.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
