Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvärsöver, och deras ytor glödde av någon vit
reflekterande substans.
”Chias ögon!” utbrast hon.
Henry rev sig i huvudet och drog sig plötsligt
något till minnes.
”Jag misstänker att jag kan säga er vad de bestå
av”, sade han. ”Jag har aldrig sett det förr, men
jag har hört gammalt folk tala om det. Det är ett
gammalt May aknep. Jag håller min andel av skatten
mot en liten kopparslant att jag kan säga dig,
Francis, vad det reflekterande ämnet är.”
”Topp!” utbrast Francis. ”Man är väl galen om
man inte går in på ett sådant vad. Kanske miljoner
dollar mot en enda liten cent. Jag skulle kunna slå
vad om att två gånger två är fem och hoppas att det
skulle kunna bevisas genom ett underverk. Nå, säg,
vad är det? Vadet gäller.”
”Ostron”, smålog Henry. ”Ostronskal eller
rättare sagt pärlmusselskal. Det är pärlemor skickligt
sammansatt till en mosaik och fastcementerad så att
den får en ständigt reflekterande yta. Nu måste du
bevisa att jag har orätt; klättra därför upp och se
efter.”
Nedanför ögonen fanns ett egendomligt
triangel-formigt klipputsprång, ett tjog fot långt. Det var
nästan som en utväxt i klippans ansikte. Dess spets
upptill befann sig en meter från linjen mellan ögonen.
Klippväggens skrovligheter och Francis’ kattlika
vighet satte honom i stånd att praktisera sig upp de tio
foten till utsprångets bas, och sedan var vägen lättare
uppför dess rygg. Men ett tjugufem fots fall och en
bruten arm midt i en sådan ödemark var ingen glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
