Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våt och emedan det var sandens vana att endast ljuda
då den var knastrande torr i solskenet. Han
fingrade på den heliga tofsens knutar.
”Den säger”, sade han, ”att då sanden ej längre
talar är det tryggt att gå. Hittills har jag lydt alla
föreskrifter. Låt oss nu gå vidare för att fortfarande
lyda föreskrifterna.”
De gingo så fort att de strax bakom den ljudande
sanden hunno upp Torres och Mancheno, vilka smögo
sig in i buskarna på ena sidan, sågo prästen och hans
son gå förbi och följde efter dem på avstånd. Medan
Henry, som gått en ginväg, ej mötte någotdera paret.
FEMTONDE KAPITLET
”Det var i alla fall ett misstag och en svaghet av
mig att stanna kvar i Panama”, sade Francis till
Leon-cia, där de sutto bredvid varandra på stenarna
utanför grottans ingång och väntade på att Henry skulle
komma tillbaka.
”Är då börsmarknaden i Newyork så viktig för
er?” retades Leoncia kokett, men det var endast till
en del koketteri, det mesta var ett försök att dra ut
på tiden. Hon var rädd för att vara ensam med denne
man, som hon förunderligt nog var så kär i.
Francis var otålig.
”Jag säger alltid rent ut, Leoncia. Jag säger vad
jag menar, på det direktaste, kortaste sätt...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
