Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visare läto ej hejda sig, och hans ödesbestämda slut
kom varken närmare eller fjärmare.
Medan han rekognoscerade kommo Alvarez Torres
och José Mancheno fram till grottans öppning. Chias
kolossala pärlemorögon på klippväggen skrämde den
vidskeplige caroo-mannen.
”Gå in, ni”, sade han till Torres. ”Jag stannar här
och håller vakt.”
Torres, ättlingen av mannen som troget stått i
århundraden i mumiernas allé, trädde in i Mayagrottan
lika modigt som stamfadern.
Så snart han försvunnit ur sikte glömde José
Mancheno — som var förfärligt rädd för den osynliga
världen bakom oförklarliga fenomen, men icke drog
i betänkande att mörda vilken människa som helst —
att han skulle stå på vakt och smög sig in i djungeln.
Då alltså peonen kom tillbaka, lugnad genom sin
rekognoscering och nyfiken att lära känna faderns och
den heliga tofsens Mayahemligheter, fann han ingen
vid grottans öppning och gick in där hack i häl efter
Torres.
Den senare gick tyst och försiktigt för att ej
förråda sin ankomst för dem han sökte. Han hejdade
sig vid åsynen av de döda i nrumiesalen. Han
betraktade nyfiket dessa män som voro omtalade i historien
och vilkas historia hade slutat där i Mayagudarnas
försal. Särskilt intresserade honom den siste mumien
i raden. Likheten med honom själv var för slående
för att han ej skulle märka den, och han kunde éj
annat än tro att han stod inför en av sina egna
stamfäder.
Medan han stod där och funderade hörde han an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
