Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalkande steg och såg sig om efter något gömställe.
Han kom på ett humoristiskt infall. Han tog
hjälmen från sin döde frände och satte den på sitt eget
huvud. Han draperade också den murkna manteln
omkring sig och tog på sig det stora svärdet och de stora,
mjuka stövlarna som nästan föllo i stycken då han
drog dem på sig. Sedan lade han ner den nakna
mumien på rygg i mörkret bakom de andra mumierna.
Och till sist ställde han upp sig ytterst i raden, med
handen på svärdfästet, i samma ställning som mumien
haft.
Endast hans ögon rörde sig då han såg peonen
långsamt och förskräckt smyga sig fram i allén av
upp-rättstående lik. Vid åsynen av Torres stannade han
plötsligt och mumlade med av skräck uppspärrade
ögon en rad av Mayaböner. Torres kunde endast
lyssna med slutna ögon och gissa. Då han hörde
peonen gå vidare tittade han förstulet och såg honom
stanna förskrämd vid nästa hörn där han måste våga
sig in. Torres svängde sitt svärd i luften för att
klyva peonens huvud.
Fastän detta var dagen och timmen var dock
peonens sista sekund ej inne. Icke där i de dödas sal
var han dömd att dö för Torres’ hand. Ty Torres
sänkte långsamt svärdspetsen mot marken, och peonen
trädde in i den nya gången.
Han träffade sin far, Leoncia och Francis just då
Francis bad prästen fråga knutarna om vad som skulle
öppna Hzatzls öra.
”Stick in handen i Chias mun och tag ut nyckeln”,
befallde den gamle mannen sin son, som motvilligt
steg fram för att lyda honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
