Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckningar åhörde de hans förslag om
räddningsarbete och hans löfte om hög betalning för deras möda.
”Om ett berg har slukat gringos, då är det Guds
vilja, och hur skulle vi våga ställa oss mellan Gud
och hans vilja?” svarade de. ”Vi äro fattiga, men
vi tycka inte om att arbeta för andra, ej heller vilja
vi strida mot Gud. Och det var gringos’ fel. Detta
är inte deras land. De ha ingen rättighet att ställa
till krångel med våra berg. Det är en sak mellan dem
och Gud. Vi ha alldeles nog av våra egna
bekymmer, och våra kvinnor äro inte lätta att ta bukt
på.”
Långt efter siestatimmen, på sin tredje och mest
istadiga mula, red Henry in i det dåsiga San Antonio.
På huvudgatan, halvvägs mellan rådhuset och
fängelset, höll han in då han fick se el Jefe politico och
den lille tjocke gamle domaren, åtföljda av ett
dussin gendarmer och ett par eländiga fångar, förrymda
peoner från aloéplantagerna i Santos. Medan
domaren ooh el Jefe lyssnade till Henrys berättelse och
begäran om hjälp, gjorde el Jefe en hemlig vink till
domaren, som var hans kreatur, hans egendom till
kropp och själ.
”Ja, visst ska vi hjälpa er”, sade el Jefe slutligen,
i det han sträckte sig och gäspade.
”Hur snart kunna vi få folk samlat och bryta upp ?”
frågade Henry ivrigt.
”Vad det beträffar, så ä vi strängt upptagna —
inte sant, herr domare?” frågade el Jefe med liknöjt
fräck min.
”Vi ä strängt upptagna”, gäspade domaren Henry
midt i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
