Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reumatism om jag stannar här längre. Mitt namn
är Morgan, och ingen har klått upp mig. Det här är
myggbett.”
Med några slag av en hammare fick löjtnant
Parsons bukt på det gamla hänglåset och hjälpte Henry
att resa sig. Medan han gned sina fötter och vrister
för att få blodomloppet i gång igen berättade han
aviatören om Leoncias och Francis’ belägenhet och
kanske tragiska undergång.
”Jag är förtjust i den där Francis”, sade han
slutligen. ”Han är mig själv upp i dagen. Vi se ut som
tvillingar, och vi måste vara släkt på långt håll. Vad
senoritan beträffar, är jag inte allenast kär i henne,
utan jag är också förlovad med henne. Nå, vill ni
hjälpa mig? Var är ert aeroplan? Det tar lång tid
att komma till Mayaberget till fots eller på åsnerygg,
men om ni låter mig följa med på er maskin är jag
där i ett nafs med hundra dynamitpatroner, som ni
skulle kunna skaffa mig och varmed jag kunde
spränga bergväggen och släppa ut vattnet.”
Löjtnant Parsons tvekade.
”Säg ja, säg ja”, bad Henry.
Inne i det heliga berget befunno de tre instängda
sig i fullständigt mörker i samma ögonblick som
stenen, som blockerade utgången från avgudarummet,
hade återtagit sin plats. Francis och Leoncia tre-*
vade efter varandra och fattade varandras händer.
I nästa ögonblick hade han slagit armen om henne,
och den ljuva beröringen berövade situationen halva
dess fasa. Nära sig hörde de Torres andas tungt.
Slutligen mumlade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
