Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen någonsin kommit ut och berättat om den, hur
kunna då alla människor ha hört talas om den?”
”Det vet jag inte”, medgav Leoncia. ”Jag säger
bara vad jag har hört. För resten trodde jag aldrig
på det. Men det här motsvarar alla beskrivningar.”
”Ingen har någonsin kommit ut”, bekräftade
Torres i högtidlig ton.
”Hur vet ni då att någon kommit in?” envisades
Francis.
”Alla de vilsegångna själarna leva här”, lydde
svaret. ”Det är därför vi aldrig ha sett dem: de ha
aldrig kommit ut. Jag kan försäkra er, mr Alorgan,
att jag inte är någon enfaldig människa. Jag har fått
uppfostran. Jag har studerat i Europa och gjort
affärer i ert eget Newyork. Jag är hemma i vetenskap
och filosofi, och ändå vet jag, att ingen som råkat
in i denna dal någonsin kommer ut.”
”Nåja, vi äro inte inne än, eller hur?” svarade
Francis litet otåligt. ”Och vi måste ju inte gå in.” Han
kröp fram till brädden av denna hylla av lös jord och
vittrande sten för att tydligare kunna se det avlägsna
föremål hans ögon nyss fått syn på. ”Är det inte ett
grästäckt tak ?”
I det samma brast marken under hans händer, hela
den svaga sluttning, varpå de stodo, lossnade och alla
tre rullade utför branten i ett litet skred av jord, grus
och grästuvor.
De båda männen reste sig först inne i de täta
buskar som hade hejdat dem, men innan de hunnit fram
till Leoncia stod hon också upprätt och skrattade.
”Just som ni sade att vi inte behövde ge oss in i
dalen!” sade hon till Francis. ”Nå, tror ni nu?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
