Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Fastan solen står så lågt på eftermiddagshimlen
fräter den min hjässa som en syra.”
”Och hungern fräter mig som en syra”, tillstod
Francis. ”Är dalen bebodd?”
”Då skulle jag veta det, sehor”, svarade Torres.
”Vi ha Mendozas berättelse där han talar om att Da
Vasco och hans trupp lämnades kvar där för att
’ömkligen omkomma’. Så mycket vet jag: man såg dem
aldrig mera.”
"Ser ut som om det skulle kunna växa åtskilligt
matnyttigt på ett sådant ställe”, började Francis, men
avbröt sig då han såg Leoncia plocka bär från en
buske. "Nej, hör nu, låt bli det där, Leoncia! Vi ha
tillräckligt bekymmer utan att också få en högst
förtjusande men i hög grad förgiftad ung dam på halsen.”
”De ä mycket bra”, sade hon och fortfor helt lugnt
att äta. "Ni ser ju, att fåglarna ha hackat i dem
och ätit dem.”
”1 så fall ber jag om ursäkt och följer ert
exempel”, utbrast Francis och stoppade munnen full med
de söta frukterna. "Och om jag kunde fånga
fåglarna som ha hackat i dem, skulle jag äta upp dem
också.”
Då de hade stillat sin värsta hunger, stod solen så
lågt att Torres tog av sig da Vascos hjälm.
"Vi få väl stanna här i natt”, sade han. ”Jag
lämnade kvar mina skor i mumiegrottan och förlorade da
Vascos gamla stövlar då jag vadade. Mina fötter äro
illa sargade, och här finns godt om vissnat gräs, som
jag kan fläta mig ett par sandaler av.”
Medan han sysslade med detta gjorde Francis upp
en eld och samlade ett förråd av bränsle, ty trots den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
