Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min kallelse. Om ni är den gudomlige da Vasco, svara
då på en fråga.”
Torres böjde på huvudet med stolt majestät.
”Tycker ni om guld?”
”Guld!” hånade Torres. ”Jag är en stor hövding i
solen, och solen är gjord av guld. Guld? Det är för
mig som stoftet under mina fötter och stenen varav
edra väldiga hus bestå.”
”Bravo”, viskade Leoncia.
”Alltså, gudomlige da Vasco”, sade Solprästen
ödmjukt, ehuru han ej riktigt kunde dölja det
triumferande tonfallet i sin röst, ”är ni i stånd att genomgå
det gamla traditionella provet. Då ni har tömt
gulddrycken och ännu kan säga att ni är da Vasco, då
skall jag och vi alla böja oss för er och dyrka er.
Vi ha haft åtskilliga inkräktare i denna dal. De kommo
alltid törstande efter guld. Men då vi hade
tillfredsställt deras törst, törstade de ej längre, ty då voro
de döda.”
Medan han talade och de Förlorade själarna sågo
intresserat på och de tre främlingarna också följde
hans åtgöranden med oroliga miner, stack prästen
handen i en stor skinnpåse och började släppa ner hela
göpnar av guldklimpar i den upphettade smältdegeln
på trefoten. De stodo så nära att de sågo guldet smälta
i degeln och stiga och sjuda som den dryck det var
ämnat att bli.
Den lilla flickan, djärv genom sin betydande rang
inom de Förlorade själarnas stam, kom fram till
Solprästen och sade så att alla kunde höra det:
”Det är da Vasco, kapten da Vasco, den gudomlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
