Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ser ut som om ni måste dricka”, sade Francis torrt.
”Gör det för damens skull och dö som en hjälte.”
Med ett plötsligt våldsamt ryck i repen som
fjättrade honom fick Torres en hand fri, tog av sig
hjälmen och höll ut den så att prästen skulle kunna titta
in i den.
”Se vad som står skrivet där inne”, befallde Torres.
Prästen blev så häpen, då han läste inskriptionen Da
Vasco, att han tappade lerbägaren. Det smälta
guldet satte eld på torra stickor och strån på marken,
och en av spjutbärarna, som fått sin fot bränd,
hoppade och dansade under vilda skrik av smärta. Men
Solprästen hämtade sig hastigt. Han tog fyrfatet
och ämnade sätta eld på riset som staplats upp
omkring de tre offren, då den lilla flickan lade sig
emellan.
”Solguden ville inte låta den store kaptenen dricka”,
sade hon. ”Solguden ryckte bägaren ur din hand.”
Och då alla de Förlorade själarna började mumla
att hon hade mera rätt än deras präst förstod, måste
den senare ge efter. Men han hade beslutat att de
tre inkräktarna skulle dö. Han vände sig därför med
listig min till folket:
”Vi ska vänta på ett tecken. Hämta olja. Vi ska
ge Solguden tid att ge oss ett tecken. Hämta etr
ljus.”
Han hällde ut oljekärlet över bränslet för att göra
det lättantändligare, satte in den tända ljusbiten midt
ibland bränslet och sade:
”Så länge ljusbiten varar ska vi vänta på tecknet.
Är det bra, god’ vänner?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
