Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Å tusan”, mumlade Henry och följde Francis’
exempel. ”Nåja, kör för det. Men det smakar värre
än råttgift.”
Leoncia gjorde som han, och alla de Förlorade
själarna kastade sig framstupa för capitano da Vasco,
som tagit emot himmelska sändebud från solen i deras
egen åsyn. Alla kastade sig ner utom prästen som,
häftigt upprörd, funderade på att göra det, då Torres’
onda genius narrade honom att överdriva sin roll.
Majestätiskt, som Francis hade lärt honom, lyfte
han sin högra fot och satte den på Henrys nacke, så
att han klämde till hans öra.
Och Henry flög bokstavligen i luften.
”Låt bli att trampa på mina öron, Torres!”
utropade han, och så lade han omkull honom med samma
högersving som han användt mot prästen.
”Och nu är spelet fördärvat”, sade Francis torrt.
”Slut med hela solgudtricket.”
Solprästen förstod situationen och vinkade till sina
spjutbärare. Men Henry satte mynningen av sin
revolver mot den gamle prästens mellangärde, och
prästen som kom ihåg sägnerna om de dödande
projektiler som sättas < gång av det hemlighetsfulla ämne som
kallas ”krut”, smålog blidkande och visade sina
kämpar tillbaka med en åtbörd.
”Det här övergår mitt vetande och min
omdömesförmåga”, sade han till stammens folk, alltjämt med
ögonen på Henrys pistolmynning. ”Jag tillgriper den
sista utvägen. Skicka ut någon att väcka Damen som
drömmer. Säg henne att främlingar från himlen,
kanske från solen, äro här i vår dal. Och att en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
