- Project Runeberg -  Tre hjärtan /
264

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mörka. Men de uttryckte ingen förvåning då de
först fingo sikte på de besökande. De voro
drömmande liknöjda, men ändå helt stilla övertygade om
att de uppfattade vad de sågo. Och på det hela taget
hade hennes ögon ett underbart liv. De liksom skälvde
av en ständigt hotande smärta och ångest. Sorg —
alltid sorg — låg under all denna smäktande
dåsighet. Ett oändligt mod hotade att brista ut i en
elektrisk gnista av handling och tapperhet. En djup
slummer tycktes, som en skälvande bakgrund, alltid redo
att låta allt utplånas i sömn. Och bakom allt,
genomträngande allt, ruvade en visdom ärvd från
urtiden. Den antyddes av de lätt insjunkna kinderna
som vittnade om asketism. De hade en rodnad,
antingen hektisk eller åstadkommen med smink.

Då hon reste sig befanns hon vara smal och bräck-’
lig som en älva. Hennes benbyggnad var spenslig
och hade just ej mycket hull, men hennes linjer voro
ej kantiga. Om Henry eller Francis klädt sitt intryck
i ord, skulle de ha förklarat att hon var den rundaste
av alla magra kvinnor de hade sett.

Solprästen kastade sig framstupa på golvet och
begravde sin gamla panna i halmmattan. De andra stodo
upprätta, ehuru Torres’ skälvande knän antydde att
han skulle ha följt prästens exempel, om hans
följeslagare också gjort det. Nu krökte sig hans knän,
men rätade ut sig igen och styvnade till.

Först hade damen ej ögon för någon annan än
Leon-cia, och efter att ha betraktat henne noga gav hon
henne med en rörelse på huvudet en vink att närma
sig. Leoncia tyckte att denna rörelse var för
befallande för att utgå från en så eteriskt skön varelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lj3hjartan/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free