Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon erfor genast en känsla av antagonism. Hon
rörde sig alltså ej ur stället förr än Solprästen
mumlade barskt att hon måste lyda. Hon närmade sig
alltså, utan att fråga efter den stora, långhåriga
hunden, trädde in mellan trefötterna och förbi djuret och
stannade ej förr än hon tvingades därtill av en ny
vink lika kort som den första. En lång minut
fixerade de båda kvinnorna varandra oavvänt, men
sedan såg Leoncia med triumferande min att den andra
sänkte sina ögon. Triumfen var emellertid kortvarig,
ty Leoncia märkte att damen granskade hennes dräkt
med högdragen nyfikenhet. Hon sträckte till och med
ut sin smala, bleka hand och kände på tyget och smekte
det på äkta fruntimmersmanér.
”Präst!” sade hon skarpt. ”Detta är tredje
dagen efter solens inträde i Mancohuset. Jag har för
längesedan sagt dig något om denna dag. Tala.”
Vridande sig i slavisk underdånighet sade
Solprästen med darrande röst:
”Att underliga händelser skulle inträffa på den
dagen. De ha inträffat, o drottning.”
Drottningen hade redan glömt. Hon fortfor att
smeka Leoncias klänning och betraktade den
nyfiket.
”Ni har tur”, sade drottningen och gav henne med
det samma en vink att gå tillbaka till de andra. ”Ni
är mycket älskad av män. Det är inte riktigt klart,
men det ser ut som om ni vore för mycket älskad av
män.”
Hennes mjuka och låga, silverklara stämma, som
gungade fram i utsökta rytmer, liknade nästan en
avlägsen tempelklocka som kallar de troende till guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
