Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänst. Men Leoncia kunde ej uppskatta den härliga
rösten. Hon märkte blott att vreden började sjuda
inom henne.
”Jag har sett er förr, ofta”, fortfor drottningen.
”Aldrig!” utbrast Leoncia.
”Tyst!” väste Solprästen.
”Där”, sade drottningen och pekade på den stora
gyllne bålen. ”Förr, och ofta, har jag sett er där.”
"Och er också — där”, sade hon, vändande sig till
Henry.
”Och er”, sade hon till Francis, och hennes stora
blå ögon spärrades upp ännu mera och hon
betraktade honom länge — för länge, tyckte Leoncia, vars
hjärta sargades av den svartsjukans pil, som endast
en kvinna kan borra in däri.
Drottningens ögon glimmade till då de stannade på
Torres.
”Och vem är ni, främling, som är så underligt
utstyrd, med en riddares hjälm på ert huvud och en slavs
sandaler på edra fötter?”
”Jag är da Vasco”, svarade han stolt.
”Namnet klingar gammaldags”, smålog hon.
”Jag är den gande da Vasco”, fortfor han och steg
fram oombedd. Hon smålog åt hans förmätenhet,
men hejdade honom ej. ”Detta är den hjälm jag bar
för fyra hundra år sedan, då jag förde de Förlorade
själarnas förfäder till denna dal.”
Drottningen smålog misstroget och frågade lugnt:
”Ni är alltså född för fyra hundra år sedan?”
"Ja, och aldrig. Jag föddes aldrig. Jag är da
Vasco. Jag har alltid varit, Solen är mitt hem.”
Hennes fint penslade ögonbryn höjdes till en ironisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
