Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktade evighetsmysterier främmande för deras
tro och ras. Och i detta dystra sällskap tyckte jag
mig se en som bar er gamla hjälm. — Skall jag säga
mera?” ’
”Nej, nej”, bad Torres.
Hon befallde honom med en böjning på huvudet
att dra sig tillbaka. Sedan riktades hennes forskande
blick på Francis, som hon med en åtbörd bjöd stiga
fram. Hon reste sig på estraden liksom för att hälsa
honom, och besvärad av att nödgas se ner på honom
steg hon från estraden ner på golvet, så att hon måste
se upp i hans ansikte då hon räckte honom handen.
Tvekande tog han hennes hand i sin och visste sedan
ej vad han skulle ta sig till. Hon tycktes nästan läsa
I hans tankar, ty hon sade:
”Gör det. Det har ingen förr gjort med mig. Jag
har aldrig sett det göras utom i mina drömmar och i
de syner min Världsspegel visar mig.”
Francis böjde sig ner och kysste hennes hand. Och
som hon ej drog undan den behöll han den kvar och
kände mot sin handlove de svaga men stadiga
puls-slagen i hennes fingrar. Så stodo de utan att säga
något, Francis förvirrad och drottningen svagt
suckande, medan Leoncias hjärta sargades av svartsjuka.
Men så utbrast Henry muntert på engelska:
”Gör om det, Francis! Hon tycker om det.”
Solprästen väste till honom en befallning att tiga.
Men drottningen, som halvt dragit tillbaka sin hand
och ryckt till som en ung flicka, stack åter in den i
Francis’ hand och vände sig till Henry.
”Jag kan också det språk ni talar”, varnade hon.
”Och jag blygs inte för att erkänna, jag som aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
