Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besynnerlig ceremoi att han Knappast förr än på
slutet förstod att det var ett bröllop. Drottningen
blickade från en läktare i ett stort hus ner i en präktig
salong som Francis, om hennes vision varit hans,
skulle ha känt igen som byggd av hans far. Och
bredvid sig, med armen om henne, såg hon Francis.
Francis såg blott en förfärligt upprörande syn, Leoncias
ansikte, stelt som döden, med en smalbladig dolk
instucken mellan ögonen. Men han såg intet blod flyta
från det sår dolken åstadkommit. Torres såg
begynnelsen av vad han måste betrakta som sitt slut,
korsade sig och drog sig tillbaka, vägrande att se mera.
Solprästen såg sin hemliga synd, ansiktet av den
kvinna, för vars skull han hade svikit sin plikt som
Solpräst, och ansiktet av flickan i Långa huset.
Då alla som på tyst överenskommelse dragit sig
tillbaka, då synerna bleknade bort, vände Leoncia sig som
en tigrinna med blixtrande ögon mot drottningen och
utropade:
”Er spegel ljuger! Er Världsspegel ljuger!”
Francis och Henry, som ännu voro gripna av vad
de hade sett, förvånade sig över Leoncias utbrott.
Men drottningen svarade i blid ton:
”Min Världsspegel har aldrig ljugit. Jag vet inte
vad ni såg. Men vad det än var, så vet jag att det
är sant.”
”Ni är ett odjur!” ropade Leoncia. ”Ni är en elak
häxa som ljuger!”
”Ni och jag äro kvinnor”, svarade drottningen mildt,
”och veta ingenting på jegen hand, eftersom vi äro
kvinnor. Män skola bestämma antingen jag är en
häxa som ljuger eller en kvinna med en kvinnas kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
