Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För första gången såg Torres på henne och nickade,
och hans ögon voro yra av drycken och stirrade vilt
på de praktfulla ädelstenarna.
”Kommer den gode Francis att värdera dem så?”
Torres nickade.
”Värdera alla människor dem så?”
Åter nickade han ivrigt.
Hon uppgav ett silverklingande, gäckande skratt.
Hon lutade sig ner och tog på måfå upp en handfull
juveler.
”Kom”, befallde hon. ”Jag vill visa er hur jag
värderar dem.”
Hon förde honom över rummet ut på en altan, som
på tre sidor var omgiven av vatten; den fjärde sidan
var den lodräta klippan. Nedanför klippan bildade
vattnet en virvel som antydde att där var det avlopp
för sjön, som Torres hade hört de båda Morgans
resonera om.
Med ett nytt silverklingande skratt kastade
drottningen sin handfull oskattbara ädelstenar midt i
virveln.
”Så värderar jag dem”, sade hon.
Torres blev bestört och för tillfället nästan nykter,
då han såg ett sådant lättsinne.
”Och de komma aldrig igen”, skrattade hon.
”Ingenting kommer igen. Se!”
Hon kastade ner en handfull blommor som
snurrade rundt och hastigt sögs ner midt i virveln.
”Om ingenting kommer igen, vart tar det vägen
då?” frågade Torres hest.
Drottningen ryckte på axlarna, fastän han visste att
hon kände till vattnets hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
