- Project Runeberg -  Tre hjärtan /
286

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne varit en episod — obehaglig, men snart
övergående. Men det där med hunden var för sorgligt.

Då hon kom in i sitt sovrum klappade hon i
händerna för att tillkalla en av sina tjänarinnor och
förvissade sig sedan om att locket på juvelkistan stod
öppet. Hon gav kvinnan en befallning och återvände
själv till altanen, varifrån hon obemärkt kunde se in
i rummet.

Några minuter därefter förde kvinnan in Francis
i sovrummet och lämnade honom allena där. Han var
icke glad. Det hade varit vackert av honom att
avstå från Leoncia, men den handlingen beredde honom
ingen glädje. Ej heller var det något nöje att tänka
på giftermålet med den besynnerliga kvinnan som
regerade över de Förlorade själarna och bodde i detta
sällsamma hus i sjön. Men hon väckte ingen
fruktan eller motvilja hos honom som hos Torres.
Tvärtom, Francis hyste övervägande medlidande med henne.
Han kunde ej annat än beakta det tragiska i att denna
mogna och intagande kvinna förtvivlat sökte kärlek
och make, trots sitt manliga och befallande väsen.

Han såg genast vad det var för slags rum och
undrade om han redan betraktades som brudgum, utan
meningsutbyte, utan samtycke, utan ceremoni. I sina
dystra tankar ägnade han knappt kistan någon
uppmärksamhet. Drottningen såg att han tydligen
väntade på henne och efter några minuter gick fram till
kistan. Han tog upp en handfull ädelstenar, lät dem
likgiltigt falla ner igen en i sänder, som om de
endast varit marmorkulor, och gick sedan bort för att
granska leopardskinnen på hennes säng. Däi efter satte
han sig på den, tydligen glömmande både sängen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lj3hjartan/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free