- Project Runeberg -  Tre hjärtan /
298

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klibbade fast sig vid honom som lim och endast
genom ett ryck som satte hela väven i rörelse lyckades
han frigöra sin hand. Han gned av det klibbiga på
si na kläder och i hundens päls.

Mellan två av den stora vävens nedre stag såg han
att öppningen var så bred att han kunde krypa ut
därigenom, men innan han försökte det drev
försiktigheten honom att hjälpa hunden igenom. Det vita
djuret försvann ur sikte, och Torres ämnade följa efter,
då hunden kom tillbaka och det i sådan panisk brådska
att han tornade ihop med honom och båda föllo. Men
mannen lyckades rädda sig genom att haka sig fast
med händerna vid klippan, medan djuret ej kunde
hejda sig utan föll ner i det virvlande vattnet. Just
som Torres räckte ut handen för att försöka rädda,
sögs hunden in i klippgapet.

Torres tvekade länge. Att återigen följa med
floden på dess underjordiska färd var en fruktansvärd
tanke. Där uppe gick vägen till dagsljuset, och det
längtade han efter som ett bi eller en blomma drages
till solskenet. Men vad hade hunden träffat på, som
drivit honom till att så brådstörtat vända om?
Medan han grubblade på detta märkte han att hans hand
vilade på ett rundt föremål. Han tog upp det och
hade framför sig en människoskalle utan ögon och
näsa. Han lät sina förfärade blickar glida över de
kringströdda benen och han såg att det alldeles
otvivelaktigt var revben, ryggrader och lårben av vad
som en gång hade varit människor. Detta hänvisade
honom till vattnet som den enda utvägen, men han
ryggade tillbaka då han såg med vilken vansinnig fart
det borrade sig genom den hårda klippan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lj3hjartan/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free