Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni har kanske rätt. Heder, liksom aritmetik, är
någonting som kan räknas ut på förståndsmässigt sätt.
Men ni kvinnor ha ingen moral, utan bara. . .”
”Stämningar”, ifyllde Leoncia.
Rop från Henry och drottningen, gjorde slut på
samtalet, och Leoncia och Francis slöto sig till de
båda andra, som stodo och betraktade den stora
spindelväven.
”Ha ni någonsin sett en sådan vidunderlig
spindelväv?” utropade Leoncia.
”Jag skulle gärna vilja se vidundret som har gjort
den”, sade Henry.
”Det är tur för oss att vi inte måste gå den där
vägen.”
Alla sågo frågande på henne, och hon pekade på
strömmen.
”Där är vägen”, sade hon. ”Jag känner till den.
Jag har många gånger sett vägen i min Världsspegel.
Då min mor dog och begravdes i virveln följde jag
hennes lik i spegeln och jag såg det komma hit och
härifrån gå vidare i vattnet.”
”Men hon var död”, invände Leoncia hastigt.
Rivaliteten mellan de båda kvinnorna flammade
genast upp.
”En av mina spjutbärare”, fortfor drottningen
lugnt, ”en vacker ung man, vågade tyvärr kasta
kär-leksdruckna blickar på mig. Han kastades i levande.
Jag såg efter honom i spegeln. Då han kom till detta
ställe klättrade han upp. Jag såg honom krypa ut
genom nätet, ut i dagsljuset, och jag säg honom
komma tillbaka och kasta sig i floden.”
”Också en död”, sade Henry bistert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
