Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är den enda vägen”, sade drottningen. ”Kora,
min make, låt oss i varandras armar tränga genom
mörkret upp till den solbelysta världen. Kom ihåg
att jag aldrig har sett den och att jag snart tillsammans
med dig skall se den för första gången.”
Francis kunde ej vägra, då hon öppnade sina armar
mot honom.
”Det är ett hål i väggen på ett tusen fot djupt
svalg”, förklarade han för de andra vad han hade sett
utanför spindelväven, i det han slöt drottningen i sina
armar och gjorde språnget.
Henry hade dragit Leoncia till sig och ämnade
hoppa, då hon hejdade honom.
”Varför tog du emot Francis’ offer?” frågade hon.
”Emedan.. .” han tystnade och såg förvånad på
henne.
”Emedan jag ville äga dig”, ifyllde han. ”Och
emedan jag var förlovad med dig, medan Francis var fri.
För resten, om jag inte misstar mig, tycks Francis
vara en ganska belåten brudgum.”
”Nej”, hon skakade häftigt på huvudet. ”Han är
ridderlig, och han spelar sin roll för att inte såra hennes
känslor.”
”Å, jag vet just inte det. Kommer du ihåg hur
han vid altaret utanför Långa huset, skröt av att
drottningen inte skulle vilja gifta sig med mig, om
jag friade? Nå, den slutsatsen ligger ganska nära
till hands att han själv ville ha henne. Och varför
skulle han inte det? Han är ungkarl. Och hon är
en vacker kvinna.”
Men Leoncia hörde knappt på honom. Hon lutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
